Studenten
De senaste dagarna har jag tänkt mycket på studenten och hela studentveckan överlag. Idag känns det overkligt att jag stod i fönstret och skrek mig hes av lycka samtidigt som tårarna rann ner för kinden. Jag hade klarat det. Jag var så jävla stolt över mig själv men kände vemod över att lämna en trygghet. En trygghet jag egentligen hatade och skolkade ifrån mer än halva tiden. Men den fanns ändå där. Jag har alltid hatat skolan. Alla mina skolår har varit jobbiga. Jag har varit utfryst, haft problem och ingen ork till att vara så duktig som normen anser att man borde vara. Gymnasiet var jobbigt men helt klart mina bästa skolår. Jag ångrar dock idag att jag inte tog vara på den tiden mer. Idag saknar jag skolan och har insett hur bra man hade det. Jag ångrar att jag inte pluggade mer och inte skolkade så mycket så man slipper plugga upp vissa betyg på komvux meeen utifrån mina förutsättningar är jag nöjd ändå. Man kan inte vara bra på allt.