Att kvävas
"Jag trodde jag var odödlig, hårdare än asfalt, en fasad lika hög som Eiffeltornet"
-
Det har krupit fram under de senaste dagarna. Jag har varit extremt trött och lättirriterad. Jag ville döda allt och alla i min omgivning och gråta. Men jag kan inte längre. Det går verkligen inte. Jag är så rädd för att falla för hårt om jag väl börjar lätta på mina känslor. Jag har alldeles för höga krav på mig själv och massa projekt på gång som jag intalar mig ska vara färdigt innan årets slut.
Inatt när jag begav mig till jobbet gjorde min kropp uppror(inte nog med att jag har varit sjuk till och från hela veckan) Den sa bara stopp. Jag kunde inte andas. Jag hade en klump i halsen som att jag höll tillbaka gråt. Jag hyperventilerarde. Försökte dricka vatten men det gick inte. Som att tusen knivar satt i min hals. Jag försökte andas lugnt och vevade ner rutorna i bilen, kippade efter luft. Väl på jobbet kunde jag inte prata. Jag ville gråta och lägga mig på golvet. Jag började skaka. Höll jag på att få en ångestattack? Jag minns inte hur det känns, Hjälp. Vad ska jag göra? Ska jag åka till akuten? Kommer jag dö nu?
Jag jobbade på och åkte hem som ingenting. Jag har en fruktansvärd klump i magen och jag har bestämt mig för att ta en paus från verkligenheten. Jag måste vila innan jag går sönder så ni vet. Jag vill inte gå in i väggen , igen.
